Hade skrivit ett lååångt inlägg men sen hängde sig datorn....
Då kör vi igen...
Har inte haft mardrömmar inatt tror jag men jag har vaknat flera gånger av en massa tankar hit o dit....
Jag har bestämt mig för att FÖRSÖKA släppa M resten av hennes tid här men det är såååå svårt när jag vet att han också fortfarande har känslor för mig. Jag vet inte hur det ska gå men jag vet att jag MÅSTE för lilla S har börjat reagera över att jag mår dåligt nu. Hon sa härom dagen: Mamma, varför äter du ALDRIG med oss?.... Vad svarar man på det. Jag försöker ju men sen får jag smyga in o kräkas så ingen ser för allt vänder sig i magen på mig. När hon ser att jag är ledsen så frågar hon om det är för pappa....
Faaan.... Jag vill ju bara må bra... varför ska känslor vara sååååå svåra att hantera????? Jag måste börja leva NUUUU, för barnen om inte annat. Jag är ju skit-tråkig för dem.
Marika- Jag vet ju att du varit med nästan samma sak så jag vet att du förstår. Men det här med att älska sig själv är jätte-svårt. Han har stulit en stor bit av min självkänsla.
Igår satt dotter N och jag här i köket och jag sa: Fan, vad jag känner mig misslyckad. Då sa hon bara lugnt: Nej mamma, det är du ju inte.
Nej nu ska jag köra ett hårt träningspass så tårarna inte orkar fram mer.
Ikväll ska jag ha lite "fredagsmys" med barnen så gott det går, det är jag skyldig dem.
Ta hand om er
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar