Tisdag kväll

Hej igen
Kul att folk frågar efter bloggen... Jag ska försöka att uppdatera lite bättre.

Jag mår fortfarande bra... till o med RIKTIGT bra.
M2 och jag kommer varann närmare o närmare. Man kan bara inte låta bli att tycka om honom. Han är så otroligt lugn och snäll, gillar inte att sova för länge på morgonen, ansvarsfull, romantisk när DET passar och tuff när DET passar. Och han ser MIG och tänker på MIG. I helgen diskade han 2 gånger här... Det är man inte bortskämd med... Ja, han är en toppen-kille helt enkelt.
Ett problem är väl att jag inte vågar visa eller tala om riktigt vad känner alla gånger. Jag är rädd att bli sårad igen. Jag ska verkligen inte ner i detta djupa , svarta hål igen som jag var i förut. Och då säger hjärnan: men bli inte kär då... medans hjärtat säger: Varför skulle M2 göra likadant son M eller V har gjort? Jag vet bara att jag inte är så duktig på att hålla tillbaka känslorna längre.... Jag får helt enkelt bara släppa loss och chansa. Han är ju sååå snäll, så jag har svårt att tro att han skulle såra mig faktiskt.

I söndags var hans mamma G här och åt porterstek. Hon hade med sig tulpaner och påsk-presenter till mig. O herre gud vilken go människa. Så lätt att prata med och att tycka om. Barnen gillade henne också. Hon tyckte det var kul att träffa mina barn sa hon.
M2 var nog ganska slut den kvällen.... stackarn... han är inte van vid så mycket folk o barn. Vi var 7 st på middag här. Jag och mina 3 barn, goá L, M2 och hans mamma. Jätte-trevligt var det ialla fall.
Det är så härligt att leva igen så ni anar inte.... jag är sååå otroligt tacksam för att alla ni... mina vänner har stöttat mig under hela den här tiden när jag bara har gråtit och ältat om hur jag har mått. Jag hoppas ni förstår att jag inte tar någon av er för given och att jag verkligen älskar er.

MiaminMia, du har nog dragit det tyngsta lasset av alla. Jag har kommit mitt i nätterna, jag har ringt, jag har inte lyssnat på dig o blivit ledsen igen och du har fått börja om från början med tröst.... jag har gråtit och varit hysterisk med dig. Du är sååå otrooooligt värdefull för mig ÄLSKADE Mia.
Pia och Petra... ni har också varit sååå otroooligt uthålliga när det gäller mitt ältande. Ni har lyssnat och gråtit med mig ett antal timmar... Jag älskar er och jag kommer ALDRIG att ta er vänskap för givet. Tack alla andra vänner som också tröstat mig... jag kan inte nämna alla här...

TACK M2!!!!! så skönt att känna sig så levande som jag gör med dig!!!! Alla pussar i världen till dig min fina M2. <3

Oj vad djupt det här blev...

Nu ska jag säga natti natti till dotter S.
Jag ska försöka att blogga lite oftare.

Puss o kram till er mina trogna vänner