VARFÖR???

För ett antal år sen fick jag frågan vad jag ansåg om Gud, för att det var några människor som jag kände som hade dött på bara ett par år.
Jag sa att jag tycker Gud är egoistisk eftersom han tar alla bra människor först.

Nu är snart stunden inne igen för ännu en otroligt bra människa att lämna denna jord.

Vi var grannar i 14 år och hade en del kul ihop. Bland annat så hade vi fest samtidigt ibland och våra gäster gick emellan våra lägenheter som om det vore en enda jätte-fest haha det var tider det. Och gick vi ut på krogen på varsitt håll så bestämde vi ibland att vi skulle mötas när vi skulle hem så vi slapp att gå ensamma hem.
Vi umgicks inte jätte-flitigt men vi visste att vi fanns där för varann...

För ett par år sen fick du cancer. Det började som en knöl på halsen...
Jag mådde så dåligt när jag såg dig första gången då. Du kunde knappt gå, du hade tappat ditt långa hår och du var så smal. Du fick strålning och cellgifter och du VANN över din sjukdom.
Du började jobba igen och fortsatte med din gymnastik precis som förr.

Cancern kom tillbaka igen...
Den här gången sa läkaren att det inte fanns någon återvändo och du ville INTE veta hur långt det var kvar.

I slutet av förra året fick jag veta att jag skulle flytta tillbaka och vi skulle bli grannar igen. Det var vi glada åt både du och jag. Vi skulle kunna umgås och fika igen.
Strax innan min flytt så blev du sämre och när jag hälsade på dig blev jag sååå ledsen. Du låg i din säng och kunde inte gå. Det var inte den där livfulla människan så låg där...

Igår fick jag ett mail av en vän. Hon hade pratat med dig och du hade sagt: Nu är det bara att vänta.

Idag gick jag upp för att hälsa på dig men jag möttes av din mamma som sa att du sover precis hela tiden.
Jag skrev ett sms till dig när jag kom hem. KANSKE att du orkar läsa det och att jag kan få krama dig och säga: Tack för att jag har fått lära känna dig min vän

Micke och min pappa sa alltid: " Titta vad hon är full av liv den där människan"